söndag
och jag gråter
vinterns kalla andetag
fryser mig
och det gör så djävla ont att
leva i en värld som den här
tidigare ikväll var det
femton öl på bordet
sju personer i lägenheten
och det var kul tills jag
såg någon jag inte ville se
rökte kanske för många
cigaretter i rad
och spådde min framtid i ett
överfyllt askfat
jag hamnar på rygg
tror att du är hård
och jag borde nog gå hem nu
men mina darriga knän pekar in
medan det snurrar och jag vill ju egentligen det här
men jag går hem ändå
över asfalten och under
stjärnorna gråter jag
och balanserar på
trottoarkanten
klockan fyra på morgonen
när hjärtat åter hittar sin
egen takt
och det är inte så att jag
tappar andan
jag plockar mest upp den och
placerar den i en stadigare
fyrkant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar